Arte povera – Ett nytt kapitel

Arte povera, i direkt översättning "fattig konst", hänvisar till en konstriktning som uppkom i Italien i slutet av 1960. Man gjorde konst av anspråkslösa, vardagliga och övergivna material, i syfte att utmana tidens konstmarknad och ta det konstnärliga arbetet närmare det dagliga livet. I stället för högklassiga råmaterial och en finslipad estetik framhävdes det skapande arbetets processer, det avsiktligt halvfärdiga och det spontana i verken.

Konstriktningen som traditionellt har ansetts vara driven av män granskas på utställningen som ett internationellt konstnärligt etos som sträckte sig över generationer och i vars utformning kvinnorna spelade en central roll. Kvinnliga konstnärer har berikat arte povera-andan genom att kombinera den strama materialiteten med särskilt skarpögd samhällskritik, identitetsfrågor och upplevelser av det lokala.

Arte povera – Ett nytt kapitel presenterar konstriktningens ursprungliga medlemmar, deras samtida och dagens konstnärer, bland annat Marisa Merz, Ketty la Rocca, Carol Rama, Maria Lai, Laura Grisi, Isabella Ducrot, Eva Hesse, Nancy Spero, Ana Lupas, Anu Põder, Senga Nengudi, Kazuko Miyamoto, Bronwyn Katz, Mille Kalsmose, Dala Nasser samt de finska konstnärerna Karin Hellman, Liisi Beckmann, Kaarina Kaikkonen och Elina Vainio.