Sibbe Live!: Duoafton

Under duokonserten får vi höra två sonater för cello och piano som tillhör både Ludwig van Beethovens och Richard Strauss tidiga kompositionsperioder.

Beethovens två första cellosonater kom till under hans turné i Berlin år 1796, och de är dedikerade till Preussens kung Fredrik Vilhelm II. Den andra av dessa sonater, g-moll op. 5 nr 2, som nu framförs, är mer dramatisk än den första sonaten i F-dur. Den tvådelade sonaten inleds med en långsam, reflekterande introduktion som leder vidare till en snabb huvuddel. Den börjar sorgset vaggande men kastar sig snart in i ett stormigt drama. Finalen i G-dur, skriven i rondoform, är full av energi och virtuositet.

Richard Strauss’ cellosonat, som han komponerade vid 19 års ålder, är ett traditionellt tredelat verk i formen snabb–långsam–snabb. Första satsen, Allegro con brio, börjar energiskt och festligt, med ett mjukt sidotema som kontrast. Den andra satsen, Andante ma non troppo, känns som ett moget och allvarligt verk från en mer erfaren tonsättare, medan den tredje satsen, Allegro vivo, lyfter fram den lekfullhet som är karakteristisk för Strauss tonspråk. I sitt första manuskript lade Strauss till en strof av den österrikiske poeten Franz Grillparzer:

Musiken, vältalig,
är samtidigt tyst.
Om individen den tiger,
men ger oss hela universum.