Webbutställning: In Memoriam – Poliser som dött i tjänst

Av utställningen framgår bland annat vilka arbetssituationer som har varit farligast för polisen och hur händelserna har hanterats i arbetsgemenskapen under olika tider.

Den farligaste tidsperioden för polisen var de tre första decennierna av Finlands självständighet, åren 1918–1949. Då inträffade nästan tre fjärdedelar av alla de fall där poliser dött i tjänst. Bakgrundsfaktorer var instabila förhållanden, en exceptionellt stor brottsvåg under förbudslagen samt en kort eller till och med obefintlig utbildning för poliser. Det fanns många olika slags vapen i hemmen, och det var relativt enkelt att skaffa sig handeldvapen. Dessutom fick man bära eggvapen offentligt i bältet ännu på 1940-talet.

Polisen ansåg länge att våld mot dem hör till arbetsbilden, och denna uppfattning har ännu inte helt försvunnit. Arbetet är förknippat med risker och polisen är beredd att ta risker. Även om 2000-talet statistiskt sett ser ut att vara den säkraste tiden i fråga om fall med poliser som dött i tjänst, har våldsamt motstånd mot tjänsteman ökat.

I webbutställningen In Memoriam finns en databas med 164 fall av poliser som dött i tjänst. På utställningen avses med begreppet poliser som dött i tjänst att en polis eller en person som arbetar hos polisen har dött under tjänsteutövning eller på fritiden och som har en koppling till personens yrke. Döden har då varit förenad med våld eller livshotande situationer, som har varit en olycka, ett olycksfall eller en exceptionell tidsperiod, såsom krigstiden.

Kriterier för vilka fall som har tolkats som fall där poliser har dött i tjänst har varierat under olika tider. I webbutställningen In Memoriam ingår utöver dödsfall till följd av våld också trafikolyckor som lett till att en polis dött, olycksfall under övningar och situationer där polisen på fritiden har ingripit i brott.

Materialet i databasen baserar sig på öppna, offentliga källor, såsom artiklar i tidningar och polisens facktidningar.

Uppgifterna om de äldsta fallen av poliser som dött i tjänst i Finland är fragmentariska. Under historiens gång har en del av fallen tyvärr blivit muntliga berättelser inom släkter eller försvunnit ur minnet. Därför är den kunskap som släktforskare och historiker hittar mycket värdefull för oss forskare.

Utöver statistik och databasuppgifter belyser webbutställningen till exempel hur arbetsgemenskapen under olika tider har hanterat fall där poliser har dött i tjänst och hur en del av fallen har bidragit till att utveckla polisens arbetarskydd.

Fall där poliser har dött i tjänst är en enorm tragedi för både polissamfundet, polisens närstående och hela samhället. Temat för webbutställningen är inom polisen en viktig och även smärtsam påminnelse om att uppdragen inte alltid har slutat väl. Utställningen innehåller gripande berättelser och tankeväckande upplevelser av tillbud och skador.